Tänk vad tiden går fort! I dag är det 6 månader sedan vi fick varandra i Kina! Den lilla skrämda flicka har blivet en STOR liten flicka! Hon kan så mycket att vi inte hänger med!
Hun kan höra skillnaden på en bil, en traktor och en motorcykel!
Hon kan räkna till 5 ibland 6 😉
Hon prater oftast i meninger med 3 ord men också med 4 ord!
Hon har humor, är kärleksfull och givmild! Hon har en egen vilja också!
Jag har läst så mycket om andra adoptivbarn och vad dom kan ha i bagaget av traumatiska upplevelser, men Linnea verker inte ha det alls! Hon är bara sig själv och det närmaste ett adoptivbarn kan komma på att vara biologisk 😉
Då måste vi väl vara lyckliga eller hur? Nej det skulle jag inte säga!
Jag tycker lycklig är ett ord som använts lite för mycket i adoptivvärlden! Så fort man er sitt barn är man lycklig! Så for man har blivit mamma! Så fort man sätter sin for på Kinesisk mark! Vi var inte lyckliga i Kina, Linnea var inte lycklig heller! Vi hade en bra period då vi var hemma alla tre i november till början av januari! Men faktisk så vi båda fram emot inte att skulle stanna hemma med Linnea på heltid! Och som socialen skriver i sin ½-års rapport: (Dele-) Ordninge verka passa båda Hans och Mette bra men också Linnea! Och det gjorde den i januari…. men när jag tänker tillbaka på dom senaste tre månaderna….. tänk vad ett jobb kan ställa till med!!?!! Förhoppningsvis har jag bara tre veckor kvar! Och ser jag på den positiva sida då kommer Linnea att ha kortare dagar på dagis när jag studerer fram för om jag jobbar! Men bitterheten sitter kvar! och kommer nog att göra det ett bra tag till! Det är inte lätt att glömma…. lite som när vårt försäkringsbolag nekade oss ersättning för Mercedesen som någon stal och vi inte fick ut en ända krona utan sat kvar med en skuld på 160.000 kr! Viss företag går inte att glömma så lätt!!
Nej lyckliga har vi inte varit och är det inte heller än! MEN vi är glada att äntligen blivit en familj! Vi är tacksamma för att vi fick JUST Linnea och ingen annan! Det finns ingen möjlighet att vi kunnat vara föräldrar till någon annan än Linnea! Hon är vårt mirakel!
Jag har uppdaterat fotoalbummet igen….
och ett par filmer:
Film nr 1: Linnea i gungan!
Film nr. 2: Linnea i sandlådan – man ska inte röra sandet! (Valde har krage på för inte att slicka på ett sår på benet!)
Här ser ni två kort tagit i dag som tydigt visar att det på 6 månader händer saker och ting! Ofelia 14,5 år gammal har inte frivilligt låtit ett barn kommit nära tidigara! Så varför inte på 6 månadersdagen!!!! Och vad kan jag säga ännat än Pappas flicka! (även om hon ofta också är Mormors flicka, i bland Mammas flicka och numera också Linneas flicka!!)
Photos taken to day! After 6 months Ofelia our 14½ year old cat finally lets a child touch her!!! And of course: Daddys girl!
So fast times flies! 6 months ago we got each other: A little scared girl and two confused adults, who now were mom, dad and daughter! We had som rought times but we’re together and that’s what’s matters! We could not have any other child than Linnea – She’s our miracle!
And so much has happend! She now
hears the different between a tractor, a car or a moterbike
counts to 5 (sometimes to 6)
speaks in sentences of 3 words mostly but sometimes even 4 words!
She has humor, is loving and caring but also has a will of her own!
I have updatet the gallery (again)
and two films:
Film nr 1: Linnea in her!
Film nr. 2: Linnea cooking in the sand (Valde – the dog had a wound on this leg that he’s not allowed to touch/lick!)