Goda råd från adoptivföräldra om den första tiden

Förvänta dig inte kärlek vid första ögonkastet, varken från din eller barnets sida. Sänk kraven och lita på att kärleken kommer att växa fram allt eftersom ni lär känna varandra och tillvaron normaliseras. Du har fått ett barn som inte har några föräldrar och nu är det ditt ansvar att ta hand om det.

Var förberedd på att ditt barn kan vara chockad, rädd, förtvivlad eller apatisk. Att barnet tydligt visar att det inte vill vara hos dig är naturligt – vi vet att barnet kommer att få det bättre i en familj, men barnet vet bara att allt bekant försvinner.

Var förberedd på sorgereaktioner, som kan dyka upp hos barnet omedelbart eller senare. Mardrömmar, klängighet, ilska, tystnad är några exempel.

Var beredd på att du själv kan känna dig deppig. Efter en lång väntan har du äntligen fått ditt barn – ett barn som kanske skriker, inte vill ha kroppskontakt, slår dig eller håller dig vaken nätterna igenom. Livet förändras över en dag och just i det läget kan det kännas tröstlöst. Det blir bättre.

Vissa barn är lättare att älska än andra. Vissa barn tar mycket mer än de ger. Adopterade barn har ofta haft en mycket tuff start i livet och kan behöva dig så till den milda grad att du känner dig fullständigt dränderad i perioder.

Även om det kan kännas som att ditt barn inte var det du hade önskat dig, ingen perfekt matchning, så kan det mycket väl vara det från barnets sida sett. Då måste man minnas barnperspektivet i adoptionen. Du är den bästa föräldern för ditt barn.