För det lilla barnet är det mycket viktigt att få knyta an till sina föräldrar. Hos dem gråter man och får tröst. Man får mat och värme. Det är till mamma och pappa man går när man vill ha närhet, vill gosa eller bara ta det lugnt.
Det kanske låter självklart. Det är det också – men tyvärr ser det inte ut på detta vis för alla barn.
Ett barn som aldrig har haft en mamma och en pappa vet ingenting om hur det är att vara någons barn. Det måste få lära sig detta.

Många barn som är adopterade har blivit störda i sin anknytningsprocess. De har inte kunnat knyta känlsoband till sina vårdare eftersom dessa varit utbytbara. De måste nu få reparera detta. Är man ett av, kanske hundra barn på ett barnhem krävs det strategi för att få det man behöver. Där måste man hålla till godo med det som finns. Ser man glad ut, ler och skrattar får man mer närhet och uppmärksamhet. Alltså ler de mot allt och alla och håller tillgodo med de vuxna som finns. Ingen av de vuxna är mer betydelsefull än någon annan. De är alla utbytbara. Då går det bra med vilken vuxen som helst. Barnet har ingen känsla för vem som är dess primära vårdare. Barnets autopilot är påkopplad och det har blivit distanslöst.

Det distanlösa barnet kan ta kontakt med okända på stan, följa med någon som verkar snäll, gosa med obekanta, etc. Barnet behöver nu lära sig att vara lite mer reserverad mot sin omgivning. Dels för att det inte ska råka illa ut och t ex få kontakt med människor som har onda avsikter och dels för att det behöver lära sig vad närhet är. De behöver nu lära sig att skilja ut mamma och pappa från mängden och lära sig att de är annorlunda och nära och att det själv är deras barn.

Omgivningen kan hjälpa till
Du kan förstå, respektera. Ha tålamod.
När det f d barnhemsbarnet fått nya föräldrar kan en riktig anknytningsprocess starta. Det är ett långsiktigt projekt som måste genomföras för att barnet ska kunna bli tryggt. Man behöver nu “avprogrammera” barnhemsbarnets överlevnadsstrategi och göra det till ett vanligt barn som känner vem som är dess primära vårdare. Man behöver nu lära barnet vad det innebär att ha föräldrar och att vara någons barn.

Denna process genomförs bland annat genom att föräldrarna har stor fysisk kontakt med barnet, kanske bär det i bärsele, har det på höften eller i knät ofta och mycket. Under den tid som anknytningsprocessen pågår behöver barnet och föräldrarna mycket tid ensamma tillsammans.
Det är viktigt att ni anhöriga, under denna känsliga period, inte försöker utveckla en alltför nära känslomässig eller fysisk kontakt med barnet. Ni bör t ex inte själva ta upp barnet i knät eller lyfta upp och jollra med det. Ni bör heller inte ta barnet utom synhåll från mamma och pappa. Som ni kanske förstår kan det dröja ett tag innan ni äran att vara barnvakt.

Om barnet själv kommer och sätter sig hos er, i t ex soffan, flytta då varsamt ned barnet bredvid er – eller sätt honom/henne hos föräldrarna och fortsätt den sociala aktiviteten. Lek, skoja och busa gärna som vanligt med barnet – men håll en viss fysisk och känslomässig distans under denna tid.
Det lilla barnet måste få hjälp att skilja ut föräldrana från resten
av omvärlden.

Adoptivbarn är annorlunda och behöver andra saker. Omgivningen, ni andra, måste alltså bete er annorlunda än vad ni kanske är vana vid när ni träffar barn. Barn som i denna känsliga fas t ex blir upptagna i knät eller får oönskad närhet, blir störda i sin utveckling. Gamla känslor av övergivenhet vaknar. En del av dem börjar plötsligt att sova oroligt på nätterna, kissa på sig, drömma mardrömmar.

Under denna tid ska det vara mamma och pappa som gäller. Du kan vara ett stöd genom att förstå och respektera detta. Då hjälper du barnet att få en bra start i sin nya miljö. Allting har sin tid och just nu är det detta barns tid att få utveckla trygghet och närhet till sina föräldrar. Tack för visad hänsyn!