En jobbig vecka! Mycket gråt och många tanker. Mycket lite tålamod med hund och barn!
Några kanske tycker det är lite att gnälla över 9-18 men å andra sidan då är detta bara droppen!!! Löneförhandlignar som inte blir av. Lönehöjningar som inte blir av! (Det tog från april till oktober att få 200,- mer pr månad före skatt) Bonus som inte betalas ut om man inte jobbar den dagen den betalas ut – julfikan i december! Jag fick alltså ingenting för juli-august-september men dom som började i oktober fick!
Och nu detta 9-18 som ena veckan var ett exempel, nästa vecka en fråga och förre vecka ett krav!
Alltså snurrar tankarna igen! Nytt jobb, arbetslös, ändring av föräldraledigheten, utbildning, flytta närmare jobben? För jag lite inte på att det kommer att sluta här! Kundtjänst har öppet till 18 måndag – torsdag och han som ska sitta på onsdagar och torsdagar jobbar inte längra på företaget när jag kommer tillbaka! Då är det ju mycket troligt att jag skull få alla 4 kvällar!
Jag litar bara ppå det som finns på ett papper!
Alltså kommer facket och gör en förhandling och ändrar företaget sig inte måste jag ta 9-18 eller sluta jobba där! Det har vi inte råd med!
Denna vecka har alltså varit hemsk! Jag så fram emot helgen då vi skulle vara hemma alla 3. Hans och jag skulle prata om vilka möjligheter det finns. MEN Hans börjar frysa i går kväll! Har hög feber hela natten och har sovit mesta dagen! Jag bara gråter.
Vaknade vid 4 i natt, kännde direkt igen klumpen i magen: Kina klumpen! och jag kännde hur hjärtat slog och mina händer skakade! Jag trodde inte jag skulle återvända till den kännslan efter hemkomsten! Men visst samma reaktion som i Kina – gråt, vid tanker på framtiden och gråt när Linnea gör något fint, nytt, flott……
Nu är vi nog snart klara för att gå och lägga oss! Inte pigga! Ena sjuk med influenza och den andra totalt deprimerat!
Jag brukar ju lasta av på min kära mamma, och i dag hade jag behövd henne här! Men hon behöved semester och åkte till Kuba i går! Då kom ensamheten! Samma som i Kina, utan denna gången kunne jag inte ringa hem till min mamma! Inte heller kunna jag ringa min kära vän Eva då även hon är på resande fot! Familjen har åkt till Taiwan för att hämta lillasyster!
Ring då en vän eller släkning, men det är svårt…. en gammal kär vän som inte känner alla sorgar och glädjar – Ring och säg Hej jag är totat deppig! Det känns som om en adopitvföräldrar skulle förstå bätte – eller en med reagensglas barn! Vi jämnföras gärna på lika fot med bio-föräldra som haft barnen från födslen! Men vi har bara varit föräldra i 3½ månade och då går jag faktisk ner på saker som detta med jobbet!
Det jag då är som mest besviken och ledsen över är att man inte ens vil titta på en annan lösning! Men ska dom vara “fyrkantiga” ska jag också! Alltså kommer facket och förhandlar! och vi kollar ekonomi och ny utbildning till mig!
Nu ska jag gå och sitta tätt upp av Hans och försöka lugna mig liten innan vi ska sova! Det är verkligen ett mirakel att jag har honom att han vill ha mig!
Uppmuntrande ord, tips om utbildningar, jobb eller andra sätt att hitta rätta vägen här i livet tas emot med tacksamhet!
Hej Mette! Vad tråkigt att du mår så dåligt! Jag tycker ditt företag verkar som du säger väldigt fyrkantigt och du gör helt rätt som tar dit facket. Mitt “ledord”, eller vad man nu ska säga är : Mai pen Rai det är thailändska och betyder ungefär: att allt löser sig, det ordnar sig. Det är inte lätt att ta till sig när man mår som sämst, jag vet, men sanningen är att i slutändan så brukar det faktiskt lösa sig på ett eller annat sätt. Du får gärna höra av dig om du bara vill prata med någon. Hoppas att du mår bättre snart och att det löser sig på ditt jobb så du slipper få den där klumpen i magen! Den är hemsk , jag vet.
Många kramar från Rosie
Skickar dig en massa massa massa kramar. Jag vet hur du mår och förstår dig sååå väl hur det känns.
sorry det har taget mig så længe at skrive – har tonsvis af dårlig samvittighed, for jeg har trolig fulgt dig/jer på sitet…så jeg ved hvordan du har det og har tit ønsket vi havde afstande som i gamle dage i NV – for så havde du fået den største krammer af mig for længst….. Har tit ville maile/ringe, men samtidig ville give jer tid til at “settle down” og finde jeres rytme/liv…. som desværre incl. en masse bøvl.
jeg har desværre selv haft en del problemer med dårlige arme siden okt. sidste år – som nu gør er jeg ved at skal finde nyt arb. og samtidig er jeg gået igang med merkonom – udd. uden egentlig at have et fast mål for hvad jeg vil….! en masse total uløselige tanker om ens arb.karriere, som desværre påvirker alt andet i ens liv så meget… – så jeg har holdt mig lidt i baggrunden, dog stadig fuldt med i dit/jeres liv, men nu kan jeg ikke mere…
hvor kan jeg hjælpe??????
låne dig en skulder?
ring til mig hvis du vil???
jeg er lutter øre!!!!
Det er nogle dejlige billeder i har fået af Linnea – hun er bare skøn, og har verdens bedste forældre trods op- og nedture….
Jeg er her – hvis du har brug for mig!
1000 kram
henry
Hej kära du (ni). Det är ledsamt att läsa hur du har det just nu, men att du orkar berätta för oss ger oss också möjlighet att finnas till för dig. Tänker på dig (er). Många kramar Lena
Hej Mette.
Har læst dit nødkald, og mor er ikke hjemme, så er verden ved at gå under.
Nej Mette den er ikke ved at gå under, sæt dig ned, tænk på hvor heldig du er i er raske alle tre
(forkøelse) gælder ikke, du er så heldig kun 2 dage på arbejde om ugen, du kunne jo skulle afsted hver dag, det er svært men som jeg lærte af din mor da jeg var i en svær tid.
HUSK AT VÆR GLAD.
Søde Mette husk det jeg ved du kan, og du er en dejlig pige, med en god familie.
Mange knus til dig søde og din familie fra din mors genbo Sonja.