Naiv som jag är hade jag fått för mig att föräldraledigheten skulle vara en mysig tid. Jag trodde också på förståelse från omgivningarna när man är ny i föräldrar rollen!

Men så länge man lever ska man lära… och just nu håller jag på att svälja det faktum att jag nu står in för valet att jobba 9-18 eller inte jobba alls!

På jobbet heter det så fint att “frågan är fri” men tyvärr är svaret inte det! Det heter sig också att företaget är sertificerat i arbetsmiljö – men papper är tacksamt!

Visst jobbar jag bara två dagar i veckan men dessa två dagar skal jag bara få vara med Linnea i max en timme på kvällen, men på morgonen har jag en sån tur att få titta på när hon myser med pappa (det är hans dagar ju) eller springer iväg för att leka själva (morgonen är då hon lekar som bäst!) Måndagar går hon desutom på Öppna förskolan med pappa på förmiddagen så den dagen håller dom på att göra sig klara till att ge sig av!

Så nu sitter jag här och är skit förbannat över att man ställar nyblivna föräldrar i den situationen. Och ja jag menar vi är nyblivna eftersom vi i fredags hade varit i Sverige i tre månader tillsammans!

Tänk sig att jag satta allt in för att få jobb i Bjärnum, så jag inte skulle komma sent hem, för sedan at få det men åndå komma sent hem! Det är ju för löjligt!

Jag har bara en möjlighet: Att ta jobbet 9-18 men ingen sa jag skulle se glad ut! och sedan sätta allt in för att hitta ett nytt jobb! Någon så känner någon som kan hjälpa? Tips tas emot med tacksamhet!

Söta snälla rara Hans kom (så klart) med världens sämsta förslag: Jag är mammaledig 100%, han jobbar 100%! Men det vill jag inte – Hans och Linnea är så fina tillsammas och dom har lika mycket krav på ensamtid som hon och jag har!

Nu skal jag leta jobb!